Ordstäv kan forma vår uppfattning om ting och lära oss hur djupt kulturellt rotade våra attityder är. Det finns ett talesätt på afrikaans: När man äter ensam blir man inte mätt. Vi i Moder Svea kontrar med klassiker som:
- Ensam är stark
- Själv är bästa dräng
- Den enes död den andas bröd
- Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Positiva ordstäv som andas samarbete och gemenskap. Knappast. Inte särskilt tilltalande för den som uppskattar samarbete.
Den klassiska äppelsången från 1970 talet går någonting i stil med: Om du har ett äpple vill du dela det med mig i en äpplemelodi eller vill du ha hela äpplet för dig själv och inte få någon melodi. Visst är det så att om du delar ett äpple rakt av så har du halva äpplet kvar. Om du har otur har du biten med masken i. Jag brukar vara frikostig med att dela idéer och förslag av en rad olika anledningar
- Jag kan välja om jag vilja dela med mig av hela eller halva eller annan procent av förslaget.
- Om jag berättar om en idé får jag tusenfalt tillbaks i form av feedback och förbättringsförslag och kritik från höger och vänster.
- Mitt egen fundering får sig en tankeställare och jag måste härda den genom att utveckla eller göra om eller på annat sätt förändra.
- Man kan se idélningen som ett reningsbad
”Men du Andersson det finns ju folk som snor idéer och andras tankar” säger vän av ordning. ”Jo förvisso.” Vi har vår egen uppfinningsnestor Håkan Lantz som råkat ut för detta och suttit i rättstvister i USA de senaste 10 åren. Men för de allra flesta är de ett icke-problem. Hur många känner ni som har snott en idé som du lämnat för att sedan utveckla det till en hållbar produkt eller tjänst. Rätt få. Inställningen om patent och skydd och berätta inte för någon kommer oftast från personer som jobbar på PRV eller paragraftrogna individer. Låt oss klara oss utan dem i möjligaste mån. I alla fall när det gäller själva skapandet
/Mattias Andersson
(fortsättning följer…)



























